FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Min revansch med förlossning nummer två! Bilden talar sitt tydliga språk, och på den högra bilden med förlossning nummer två är upplevelsen totalt annorlunda mot den första på vänsta bilden. FÖRSTA FÖRLOSSNINGEN Min första förlossning 2012 upplevde jag som traumatisk. I "journalen" var det en normal vaginal förlossning som gick fint. Men min upplevelse var kaosartad. Mådde dåligt långt efter förlossningen, både fysiskt och psykiskt. Hade ont i två år efteråt. På grund av detta ville jag inte ha fler barn. Men efter två år började vi fundera på syskon, men hur skulle det gå till, jag som vägrar föda barn igen. Det finns ju faktiskt kejsarsnitt började jag tänka, för att föda vaginalt igen, det skulle jag aldrig mer göra. GRAVID IGEN År 2017 blir jag gravid igen efter en IVF-behandling. Vi kunde inte bli gravida på egen hand så vi fick hjälp. Lyckan var total! Och jag skulle föda genom kejsarsnitt, var min tanke. Jag fick ett aurorasamtal inbokat när jag var i vecka 33 ungefär. På mötet var jag otroligt säker på min sak, jag kommer absolut inte föda vaginalt vad än någon sa. Efter mötet bokades det in ett till aurorasamtal och möte med en förlossningsläkare, för det är så det går till. Tiden gick och jag hade ju hört från många att andra förlossningen är enklare men det var inget jag brydde mig om, för jag visste ju hur en förlossning fungerar. Men vad menade folk egentligen med att det är lättare? Förlossning är väl förlossning, detta måste jag undersöka. UNDERSÖKNING Jag tog tag i saken och gjorde en undersökning på min facebook. Både på min egna sida och i ett gravidforum. Jag ställde tre frågor till kvinnor som fött vaginalt två gånger. - "Hur upplevde du första / andra förlossningen" - "Vilken bristning fick du första / andra förlossningen" - "Hur länge krystade du första / andra förlossningen" Jag fick i princip samma svar från alla. - "Första förlossningen var jobbig, andra var mycket enklare" - "Bristning vid första förlossningen, ingen vid andra" - "Krystade 1-2 h första förlossningen, andra förlossnigen krystade jag 5-20 minuter" När det stod klart att i princip alla svarade samma sak kom jag fram till en sak. Jag ville ha revanch! Jag hade ju velat ha en bra förlossning första gången med. Jag var avundsjuk på de som hade haft en bra förlossning. Skulle det bli min tur nu? Vågade jag? När jag berättade om mina tankar för min sambo fick jag hans stöd. Han sa att oavsett mitt beslut står han bakom mig. När jag sedan skulle på mitt andra aurorasamtal och träffa förlossningsläkaren var mitt beslut fattat. Jag ska föda vaginalt igen. Detta var endast mitt egna beslut och jag vill förtydliga att det var inte det första aurorasamtalet som gjorde att jag ändrade mig. MIN FÖRLOSSNINGSPLAN Aurorabarnmorskan och förlossningsläkaren skrev en förlossningsplan tillsammans med mig. Planen var att jag skulle få epidural direkt när jag kom in, jag skulle få bäckenbottenbedövning och man skulle vara väldigt noga med att förhindra bristning (som man alltid gör) och jag ville föda upprätt. Det viktigaste var att jag fick veta att det gick framåt. Kommunikation är viktig, jag måste få veta vad som händer. DAGS FÖR VAGINAL FÖRLOSSNING Den 16 maj 03.30 2018 på natten gick vattnet. Jag är då i vecka 37. 04:00 börjar småvärkar. 05.00 åker vi in till förlossningen. 06.00 framme vid Akademiska sjukhuset i Uppsala Jag är öppen 3 cm och får lustgas som fungerar jättebra mot värkarna som nu kommit. Blir tilldelad ett förlossningsrum efter ungefär en timma. När vi kommer in i rummet känner jag mig trygg. Rummet känns hemtrevligt och lite mysigt. En bra känsla börjar infinna sig i mig. In kommer tre personer som ska ta hand om oss/mig. En barnmorska, en student och en undersköterska. Hur gulliga som helst och de är väl instatta i min förlossningsplan. Redan från början är kommunikationen jättebra, jag får veta vad som händer och de är tydliga. Jag får epidural som tar jättebra, smärtan försvinner men trycker nedåt är kvar och blivit något tydligare än jag kände innan. Klockan 09.00 är jag öppen 7 cm och jag ligger och vilar. Får ligga lite på sidan för bebisens huvud är vridet på något sätt. Klockan 09.50 börjar ett ordentligt tryck baktill. Min sambo trycker på larmknappen eftersom han hör att jag börjar krysta. In kommer personalen och det står ju klart att jag är öppen 10 cm och kanterna är borta, så jag är redo att trycka ut bebisen. Jag fattar ingenting, jag var ju bara öppen 7 cm för en timma sedan? Såhär fort gick det inte förra förlossningen. Bäckenbottenbedövningen läggs eftersom det är dags att trycka ut bebisen. Den kraften jag känner är enorm, jag känner mig så stark och modig! De första minuterna vågar jag inte riktigt trycka på ordentligt, sedan säger personalen "våga tryck på mer". Okej, jag vågar.....får lägga mig på sidan, håller ena armen runt min sambos huvud och får ett jättebra tag som ger mig massor med kraft. Jag känner mig extremt stark, jag har total kontroll över situationen och jag frågar hela tiden "gör jag rätt? vad ska jag göra nu? ". Det gör inte ont. Jag känner bara ett extremt tryck. Tack för att det finns bedövning som tar bort smärtan. Kände ingen smärta när huvudet var halvt ute pga min bedövning. Efter 20 minuters krystande ligger min son på min mage. Jag fick min revanch och är så lycklig för att vara mamma igen till en liten pojke. Hur upplevde jag allting efteråt jämfört med första förlossningen? Jag kunde gå samma dag, jag har inte ont efteråt, jag behövde inte sys. Jag ger min förlossning 9 av 10 på skalan. Första förlossningen kunde jag inte gå normalt på flera veckor, hade ont två år efter. Den förlossningen fick 1 av 10 på VAS-skalan.