NAVELSTRÄNGSPROLAPS

Du har väl inte missat vårt podavsnitt med Ellinor Bjurström där hon berättar om när dottern Novali föddes i augusti? Ellinor berättar om när förlossningen inte blir som man tänkt sig, men ändå blir riktigt bra ändå till slut. Just den här födseln slutade i ett omedelbart kejsarsnitt, på grund av att det fanns risk att navelsträngen skulle falla ned framför barnets huvud och komma i kläm, så kallad navelsträngsprolaps.

Navelsträngsprolaps, eller navelsträngsframfall, är en relativt ovanlig komplikation som inträffar i cirka 2/1000 förlossningar. I hälften av alla fall av navelsträngsprolaps inträffar den när vi som arbetar på förlossningen gör någon åtgärd, som att ta hål på fosterhinnor, sätter igång förlossningen med Bard-kateter eller gör ett vändningsförsök vid sätesbjudning.

Det finns tre olika varianter av navelsträngsprolaps:

Typ 1: Föreliggande navelsträng. I detta fall har navelsträngen fallit ned framför den fosterdel som bjuder sig först i förlossningskanalen, men fosterhinnorna är fortfarande hela.

Typ 2: Framfallen navelsträng. Här har hinnorna brustit och vattnet gått, och navelsträngen faller fram och kan synas eller kännas i slidan.

Typ 3: Ockult (dolt) navelsträngsframfall. Inträffar när navelsträngen ligger i kläm mellan föregående fosterdel och mjukdelar i förlossningskanalen. Här kan man inte känna navelsträngen via slidan. Om den födande ändrar kroppsställning kan tillklämningen minska.

Det finns en del faktorer under graviditet och förlossning som ökar risken för en navelsträngsprolaps. Sätesbjudning eller tvärläge är exempel på fosterlägen där det finns en lite större möjlighet för en navelsträng att smita förbi och lägga sig framför fostret. Att föda för tidigt, att föda ett litet barn eller att föda tvillingar är också kända riskfaktorer. Vid tillstånd där den gravida har en ökad mängd fostervatten, eller där barnets huvud står högt och rörligt ovan bäckeningången när vattnet går, ser vi också lite högre risk för navelsträngsprolaps.

En navelsträngsprolaps upptäcks under förlossningen antingen genom att fosterhjärtljuden (till exempel avlyssnade med CTG-kurva) blir påverkade, eller att barnmorska eller läkare vid en vaginal undersökning känner navelsträngen i slidan eller framför den bjudande fosterdelen. Det är viktigt med snabb och beslutsam handläggning när man upptäcker navelsträngsprolaps, för om navelsträngen kommer i kläm försämrar det tillförseln av syre till barnet. Man försöker alltid att trycka upp föregående fosterdel för att lätta på kompressionen, och se till att navelsträngen inte kommer utanför slidmynningen och kyls ned. Ibland kan man behöva ge läkemedel som gör att livmodern slappnar av för att minska på kompressionen. Samtidigt som barnmorska eller läkare håller upp föregående fosterdel och navelsträngen ser man till att den födande ligger ned med rumpan högt (kuddar under rumpan), eller står på alla fyra med rumpan högt och huvudet lågt. Skyndsamt ser man till att barnet föds, vanligen med omedelbart kejsarsnitt.

Om vattnet går hemma, och man vet att barnet vid senaste kontrollen låg med sin föregående fosterdel högt och rörligt i bäckenet, ska man ringa till förlossningen och rådgöra om hur man ska agera. På en del ställen ger man den födande rådet att lägga sig ned, på andra ställen har man tagit bort detta råd. Man kan ändå tänka så att det inte finns någon nackdel med att lägga sig ned en stund medan man själv eller ens partner ringer till förlossningen för rådgivning. Navelsträngsprolaps är ovanligt i sig, och de flesta fall sker faktiskt på förlossningen, så det är inget du som födande behöver gå runt och oroa dig för, även om din bebis ligger högt i bäckenet.

Lyssna gärna på vårt avsnitt tillsammans med Ellinor! Då får du även höra dr Rebeckas berättelse om när hennes tredje förlossning komplicerades av navelsträngsprolaps och blev helt annorlunda än vad hon tänkt sig – men helt OK ändå!

Rebecka & Carina

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Lämna en kommentar