Har du hört talas om PUPPP – Pruritic Urticarial Papules and Plaques of Pregnancy?
Det är en intensivt kliande hudsjukdom med röda eller rosa utslag, och den drabbar cirka 0,5 procent av alla gravida. Utslagen ser ut som små förhöjningar i huden som ibland flyter ihop till större och mer platta rodnade ytor. De rödrosa upphöjningarna omges ibland av ett lite blekare område – en så kallad ”halo”. Ofta liknar hudutslagen ett nässelutslag, urtikaria. Tillståndet kallas i flera länder även för PEP – Polymorphic Eruption of Pregnancy, och namnbytet beror på att man önskat få med fler hudförändringar i namnet än bara papler (små upphöjningar) och plack (platta, rodnade områden).
Vanligast är att klådan och utslagen börjar under graviditetens sista tre månader, och det börjar för det mesta på buken för att sedan sprida sig över kroppen. Mest vanligt är att det debuterar under de sista fem veckorna innan förlossning, men det händer att det först dyker upp precis efter att den gravida fött sitt barn. Utslagen brukar inte sitta precis vid naveln, och inte heller i handflator eller på fotsulor. Ofta ser man i stället att utslagen sitter i bristningar i huden, i de så kallade striae. Det är en viktig ledtråd i diagnostiken när man ska försöka skilja PUPPP från andra hudsjukdomar under graviditet som ger klåda och utslag. PUPPP är vanligare hos förstföderskor, så många som 3 av 4 gravida med denna hudsjukdom väntar sitt första barn. Det är också vanligare hos de som väntar fler än ett barn, eller hos de som av någon annan anledning får väldigt utspänd hud på magen (kraftig viktuppgång, mycket fostervatten mm).
Att ställa diagnosen går för det mesta genom att se utslagen och höra kvinnans berättelse om hur det känns och hur det började. Men det finns andra kliande hudsjukdomar med röda utslag som kan inträffa under graviditet, och en del av dem är allvarligare än PUPPP. Vid minsta tvekan om det är PUPPP eller ej brukar gynekolog/obstetriker eller allmänmedicinare skriva remiss till hudläkare för bedömning. Genom att ta en biopsi, ett vävnadsprov från huden, så kan man mer säkert bekräfta eller utesluta andra diagnoser.
PUPPP är inte farligt för den gravida eller för fostret, men väl så besvärligt med klåda som stör nattsömn. Man kan behandla det med klådstillande tabletter, mjukgörande hudkräm och zinkliniment, och räcker inte det används kortisonsalva för behandling och lindring. I mycket besvärliga fall händer det att man måste ge kortison i tablettform för att få lindring. PUPPP läker ut av sig själv inom 4–6 veckor efter förlossningen, och hos majoriteten (85%) försvinner det inom första veckan efter födseln.
PUPPP kan återkomma under nästa graviditet, men det är som tur är ganska ovanligt. Dyker sjukdomen ändå upp så brukar den bli betydligt lindrigare än vad den var första graviditeten.
Orsaken till PUPPP eller PEP är inte helt klarlagd, men aktuell forskning talar för att en av förklaringarna kan vara att fostrets DNA tar sig ut i mammans hud. Att foster-DNA tar sig över i mammas blodcirkulation är känt sedan tidigare, det är det man använder när man gör fosterdiagnostik med NIPT. Men man vet nu att fostrets DNA transporteras vidare ut ur mammans blodbana, och bland annat kan återfinnas i hennes hud. Att PUPPP skulle vara vanligare om fostret är en pojke sögs vara en myt, men nyligen publicerades en studie som visade att det var dubbelt så vanligt att en gravid med PUPPP väntade en pojke jämfört med en flicka. En bidragande orsak till PUPPP tros vara just att huden på magen blir utspänd under graviditeten. Sträckningen i hudytan gör att det blir en liten vävnadsskada i hud och underhud och det triggar i gång en kaskad av aktivitet i immunförsvaret som i sin tur ger klåda och utslag.
Vill du veta mer om PUPPP/PEP? Lyssna på vårt podavsnitt om just detta på Babyzpodcast!
Rebecka & Carina
