Järnbrist och blodbrist – vad är det? Är det samma sak? Kan man ha järnbrist utan blodbrist och blodbrist utan järnbrist? Och varför är det så vanligt med järnbrist eller blodbrist under graviditeten?
Vi har inte bara ett faktaspäckat poddavsnitt på BabyzPodcast i ämnet – utan nedan hittar du informativ bloggtext!
Blodbrist, även kallat anemi, betyder att man har för lite hemoglobin i blodet. Hemoglobin (förkortas Hb) är ett protein som bildas i de röda blodkropparna, och som har till uppgift att transportera syre i kroppen. När vi kontrollerar om någon har blodbrist är det enklaste testet det som kallas kapillärt hemoglobin, eller Hb-prov. Det kan tas genom ett stick i fingret och analyseras på någon minut. Vill man veta mer detaljer kring blodbrist tar man ett blodprov i armen i stället, så kallat venöst prov. Oftast beställer vi i vården ett prov vi kallar blodstatus, och då får vi förutom Hb-värdet också veta hur mycket röda blodkroppar som finns i förhållande till plasma (vätska) i blodet, hur stora de röda blodkropparna är och hur mycket hemoglobin de bär på, antalet vita blodkroppar och antalet blodplättar. All den informationen ger oss ledtrådar om varför personen framför oss har blodbrist. Beror det på brist på järn? Brist på vitamin B12 eller folsyra? Beror det på någon blodsjukdom eller på en blödning?
Järnvärde betyder den mängd järn vi har i kroppen, men det är inte riktigt så enkelt som det kan låta. Det finns flera analyser som mäter järnmängden. Vi kan mäta hur mycket järn som cirkulerar fritt i blodet (s-järn), eller hur mycket järn vi har i våra lager (även kallat järndepåer) eller mäta det protein som bär runt järnet i kroppen. Det vi oftast mäter, och som är mest pålitligt att mäta under graviditet, är ferritin. Ferritin är stabilt och påverkas inte av att personen nyss tagit järntabletter eller ätit någon järnrik mat. Särskilt pålitligt är ferritin vid låga nivåer. Är ferritinvärdet högt blir det lite lurigare att tolka, för ferritin stiger när vi har en infektion eller inflammation i kroppen. När järnbristanemi (alltså lågt hemoglobinvärde på grund av järnbrist) är på väg att utvecklas är ferritin det första värdet som påverkas.
Järnbrist och kostråd
Järnbrist är den vanligaste näringsbristen i världen, men en allvarlig järnbrist är ganska ovanlig i Sverige. Bristen på järn kan förutom anemi orsaka trötthet, minnesproblem, försämra tillväxt och även leda till ett sämre immunförsvar. Den vanligaste orsaken till järnbrist är ett dåligt intag via kosten, men även förluster i samband med mensblödning eller intensiv träning spelar roll. När det gäller järnbrist på grund av intensiv träning är det framför allt långdistanslöpare och ultralöpare som drabbas. De många tusen nedslag med fötterna i marken man gör under ett långlopp leder till att de röda blodkropparna slås sönder, och för att hela tiden bilda nya röda blodkroppar i stor mängd krävs stora mängder järn.
Det finns två typer av järn i kosten – hemjärn och icke-hemjärn. Hemjärn finns i animalier, det vill säga i kött, blodprodukter, lever, fisk, skaldjur och ägg. Hemjärn är lätt för kroppen att ta upp, men nackdelen kan vara att kroppen tar upp hemjärn oavsett om vi har brist på det eller inte. Ett för högt järnintag kan leda till kopparbrist och ökad belastning på levern. Icke -hemjärn hittar du i fullkornsprodukter, baljväxter (bönor och linser), spenat, torkade aprikoser, cashewnötter, pumpafrön, nässlor, sojabönor med mera. Icke-hemjärn är i stället lite svårare att ta upp ur kosten, men upptaget underlättas om vi samtidigt äter något som innehåller vitamin C, till exempel frukt, grönsaker och bär. Födoämnen som i stället hämmar upptaget av järn (framför allt icke-hem) är till exempel kaffe, te, Cola-drycker, basilika och oregano (men du får nog äta kopiösa mängder örter för att det ska ha någon riktig betydelse…).
En normal kost ger ett intag på cirka 14 mg järn per dag, men av den mängden är det bara 1–2 mg (5-15%) som verkligen tas upp i kroppen. Om du vet med dig att du äter sparsamt med järnrika livsmedel, till exempel om du är vegetarian/vegan, kan det vara en bra idé att komplettera med järn i form av kosttillskott. För de med rikliga och/eller täta menstruationer kan det också vara klokt att kontrollera sitt Hb-värde och ferritinvärde för att se om det behövs ett järntillskott.
Järn och fertilitet
Även en mild järnbrist kan störa ägglossningen och påverka embryots förmåga att växa. Kvinnor som tar järntillskott har i stora studier visat sig har större chans att bli gravida, och den dagliga dosen som gav den positiva effekten var så låg som 40–80 mg. Det spelar också stor roll varifrån vi får vårt järn i kosten. Kvinnor med stort intag av järn från kött (hemjärn) fick inte någon positiv effekt avseende ägglossning, till skillnad från de kvinnor som fick merparten av sitt järnintag från frukt, grönsaker, bönor och kosttillskott (icke-hemjärn).
Inför graviditet rekommenderas ofta att kvinnor tar kosttillskott innehållande 40 mg järn och 400 mikrogram folsyra. Detta för att bygga upp reserver för att kunna förse embryot med dessa viktiga näringsämnen redan under de första 4 veckorna, innan man ens upptäckt graviditeten. Bäst effekt av tillskotten får du om du börjare redan 3 till fyra månader före planerad graviditet, men det är aldrig för sent att starta!
Hur är det med spermier och järn då? Ja, här blir det ännu klurigare! Järnbrist kan påverka produktionen av spermier och ge färre spermier med sämre rörlighet. Men även ett överskott av järn i mannens kropp kan påverka spermieproduktionen negativt! Så för män är det generellt inte rekommenderat att ta järntillskott utan att först ha kontrollerat sina järndepåer. De män som kan vara i riskzon för järnbrist är veganer, långdistanslöpare eller de med inflammatorisk tarmsjukdom.
Järnbrist och graviditet
Under graviditeten finns ett ökat behov av järn för fostrets syretransport, tillväxt och utveckling. Den gravida ska också bilda fler röda blodkroppar, så nu behövs det ordentliga lager av järn i kroppen! Mängden röda blodkroppar ska öka med 25%, och det är inte görbart om nivåerna var låga redan innan graviditeten.
Det dagliga behovet av järn hos den gravida stiger successivt från graviditetsvecka 20 fram till förlossningen. I början av graviditeten är järnbehovet 4 mg per dag, och det stiger under de sista veckorna till 6,6 mg per dag. Om en normalkost innebär att vi tar upp cirka 1–2 mg per dag betyder det att vi under graviditet måste försöka få i oss mer än vad en normalkost ger. VI behöver mer av järnrika födoämnen, mindre av födoämnen som hämmar järnupptaget, och ganska ofta behövs ett kosttillskott som innehåller järn.
I samband med inskrivningsbesöket i mödrahälsovården kontrolleras hemoglobinvärdet (Hb), och i de flesta regioner i Sverige även ferritinvärdet. Beroende på nivåerna av Hb respektive ferritin rekommenderas sedan den gravida att ta järntillskott, antingen att börja direkt eller efter graviditetsvecka 20. Vid ferritinvärden över 60 mikrogram/L behöver den gravida inte ta järntillskott alls. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar 30–60 mg per dag till gravida utan järnbrist, och 120–240 mg per dag till gravida med järnbrist. I Sverige har varje region sina riktlinjer för järntillskott under graviditet, och de kan skilja sig lite åt kring detaljer, men generellt sett ges 100–200 mg järn till de med låga ferritinvärden. Järntillskott kan ge biverkningar i form av magknip, diarré eller förstoppning. Biverkningarna är dosberoende, det vill säga att högre dos ger mer besvär. Därför kan det vara klokt att smyga in järntabletterna lite långsamt, kanske genom att börja med en tablett eller kapsel varannan dag och sakta öka dosen. För många kan det också fungera bättre att ta järntillskottet på kvällen, på tom mage. Det finns preparat som har färre biverkningar. Ofta är de så kallade slow-releasepreparat, det vill säga att de avger järnet långsammare i magtarmkanalen. Problemet med dessa preparat, förutom att de är dyrare, är att mycket av järnet i de preparaten kan gå rakt igenom magtarm-kanalen utan att absorberas.
Brist på järn under graviditeten leder ofta till anemi, det vill säga ett lågt Hb. Det kan också leda till minskad ork och frusenhet. Järnbrist kan också ge en ökad blödningstendens vid förlossningen! Järn behövs nämligen vid muskelarbete, och en svår brist på järn kan leda till att livmodern har sämre förmåga att dra ihop sig efter att barnet är fött.
Järn kan transporteras över moderkakan till fostret, men det sker först under de sista fyra veckorna av graviditeten. Ferritinvärdet är högre i navelsträngsblod (det vill säga fostrets blod) än i mammans cirkulation, fostret prioriteras när järn ska fördelas mellan mor och barn. Men vid mycket låga nivåer av ferritin får även barnet järnbrist, vilket kan påverkas dess utveckling under första levnadsåret. Järnbrist hos det nyfödda barnet är väldigt ovanligt i Sverige, tack vare vår relativt goda kosthållning och våra kontroller inom mödravården. Men i utvecklingsländer med sämre nutritionsmöjligheter är detta ett reellt problem.
Hur är det med blodvärdet –hemoglobinet-under graviditet? Ni som varit gravida märkte kanske att Hb-värdet sjönk under graviditeten? Före graviditet ligger ett normalt Hb-värde för kvinnor mellan 120 och 155 gram/L (referensvärdet kan skilja sig lite mellan olika laboratorier). Vid mitten av graviditeten börjar Hb-värdet att sjunka. Det beror på att vätskan i blodet, plasma, ökar mer under graviditeten än vad antalet röda blodkroppar med hemoglobin gör. Man kan säga att blodet blir lite mer ”utspätt”. Har man ett Hb på cirka 130 före graviditeten kan man räkna med att Hb i mitten av graviditeten sjunker till cirka 115. Ungefär 10 procent av alla gravida har ett Hb under 110 i mitten av graviditeten, och det anses då vara blodbrist/anemi. I slutet av graviditeten, efter v 28, är blodet ännu mer utspätt, och man bedömer då att Hb-värden på 105 eller däröver är normalt, och Hb under 105 är anemi. Vid låga Hb-värden brukar barnmorskan kontrollera mer blodprover, som blodstatus, ferritin och B12, och eventuell brist på järn eller vitamin B12 korrigeras med tabletter. Hos några gravida fungerar inte järn i tablett – eller kapselform; det kan till exempel vara svårt att få i sig medicinen på grund av svåra magbiverkningar, eller så tas inte tillräckliga mängder av järnet upp via magtarmkanalen. Då finns alternativet att i stället ge järn direkt in i blodbanan, i form av ett dropp. Vanligen får man då detta järndropp via specialistmödravården, även om det finns regioner i Sverige där det ges på vårdcentral eller barnmorskemottagning. Gränsen för att ge järn i droppform kan variera lite mellan olika regioner i Sverige, men ligger vanligen vid värden under 105 i Hb och max 5 i ferritin. Det finns en liten risk för allergisk reaktion i samband med järndropp, men det är så ovanligt som 1 på 200 000 doser! Med tanke på detta, och med tanke på att man ju i dessa situationer faktiskt har två patienter att ta hänsyn till – mamma och barn – så ger man bara järndropp när det är absolut nödvändigt och helst bara i andra halvan av graviditeten. Ur blodbildningssynpunkt är det inte bättre med dropp än med tablettbehandling, effektiviteten är densamma, men nybildningen av röda blodkroppar går lite snabbare om man fått järnet intravenöst.
Vill du veta mer om riktlinjer för anemi, järnbrist och behandling under graviditet? Nyfiken på hur det ser ut just i din region? De flesta vårdprogram för anemi under graviditet ligger tillgängligt på nätet, så prova att söka efter: graviditet, anemi, järnbrist, barnmorskemottagning. Mer tips på läsning får du här nedan också!
Sköt om er – och ge järnet för järnet!
Källor och mer läsning:
Anemi under graviditet.pdf | Vårdgivarguiden (vardgivarguiden.se)
Tvrda E et al; Iron and copper in male reproduction: a double-edged sword. J Assist Reprod Genet. 2015 Jan;32(1):3-16.
Handbook of fertility – Nutrition, Diet, Lifestyle and Reproductive Health. Editor: R R Watson. Elsevier 2015
Medical Disorders in Obstetric Practise, Editor; M de Swiet, Blackwell Science 2002
