Äggdonation

Vi pratar och skriver ju mycket om graviditet i vår podcast och i vår blogg, men det är inte självklart för alla att vägen till barn och föräldraskap är så enkel. Ibland får man vänta väldigt länge på storken!

IVF har vi pratat om tidigare i podcasten, men det är inte säkert att ens det är ett gångbart alternativ för alla. Varje år i Sverige behöver cirka 400 kvinnor få hjälp med äggdonation. Det kan bero på att kvinnan efter operation, strålning eller cellgiftsbehandling saknar egna fungerande äggstockar. Det kan också bero på en för tidig svikt av äggstockarnas förmåga att mogna ägg, eller att kvinnan och partnern gjort många IVF-försök utan att lyckas.

Äggdonation har varit tillåtet i Sverige sedan 2003, och i början var det endast tillåtet vid universitetskliniker. Det innebar långa väntetider och ofta en brist på donatorer. Sedan 2019 är äggdonation tillåtet även vid privata fertilitetskliniker (varav många nu har avtal med landstingen/regionerna) och väntetiderna är nu kortare och tillgången på donatorer god. I Sverige har vi altruistisk donation, det vill säga att man donerar av medmänsklighet och en önskan att hjälpa andra. Donatorn får ekonomisk ersättning för inkomstbortfall vid behandlingen och för utlägg.

Donatorn ska vara mellan 23 och 36 år och frisk, och heller inte vara bärare av någon ärftlig sjukdom.  I övrigt görs samma utredning på donatorn som man gör vid fertilitetsutredning (ultraljud, blodprover och så vidare). En donator får ge upphov till barn i maximalt sex familjer, en försiktighetsåtgärd för att försöka undvika att barnen sedan träffar sitt genetiska halvsyskon och skaffar egna barn med denne/denna. När man matchar en donator med en mottagare tar man hänsyn till längd, vikt, ögon- hud- och hårfärg.  Det är tillåtet att ta emot ägg från en släkting eller en vän, men det rekommenderas inte, eftersom det ibland kan bli emotionellt komplicerat. Donatorn genomgår sedvanlig IVF-behandling för follikelstimulering och äggplockning. När ägget befruktats fryses det, för att sedan överföras till mottagaren i naturlig cykel, eller efter stimulering med hormoner.

En graviditet efter äggdonation räknas som en högriskgraviditet, eftersom det finns en ökad risk för högt blodtryck, havandeskapsförgiftning, tillväxthämning, för tidig förlossning och riklig blödning vid förlossningen. Under graviditeten gör mödravården extra kontroller med ultraljud, tätare blodtryckskontroller och också i slutet av graviditeten tätare barnmorskebesök än andra graviditeter.

Barn födda efter donation av ägg och /eller spermier har en lagstadgad rätt att få veta sitt ursprung. Det innebär att man som mottagare av donerade könsceller förbinder sig att tala om för barnet hur det kommit till. Oftast är det lättast att göra när barnet fortfarande är litet. När barnet fyller 18 år har hen rätt att få veta vem som donerat könscellen.

I vårt podcastavsnitt om äggdonation intervjuar vi dr Katarina Haapaniemi Kouru, specialistläkare i gynekologi, obstetrik och reproduktionsmedicin. Hon har arbetat i 20 år med fertilitetsbehandlingar, och är ansvarig för äggdonationsverksamheten på Livio Fertilitetscentrum Gärdet. Till henne ställde vi alla svåra frågor om att få välja donator, om psykologiska aspekter för både donator och mottagare, om barnets rättigheter och hur man berättar för barnet om dess ursprung. Vi diskuterade också biverkningar och risker vid äggstimulering och risker under graviditet efter äggdonation. Så vill ni veta mer om detta spännande ämne – in och lyssna på avsnittet Äggdonation med Babyzpodcast!

Rebecka & Carina

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Lämna en kommentar