Blödning under graviditet

Blödning under graviditet är väldigt vanligt och oftast helt ofarligt, men ändå något som kan vara skrämmande och oroande. Varför blöder det? Varifrån blöder det? Är det farligt för mig eller för barnet? Ska jag söka vård, och i så fall; vart ska jag vända mig? Är det bråttom, eller kan jag vänta?

När du kontaktar din barnmorska eller gynekolog på grund av blödning under graviditeten så kommer hen att ställa frågor för att försöka sortera ut vad blödningen kan bero på, om det är bråttom att undersöka dig, eller om det kan vänta till ett bokat besök (i stället för akut). Vilken graviditetsvecka du befinner dig i har stor betydelse för vilka diagnoser som är troliga (se nedan). Har du ont? Hur mycket blöder det, och är det färskt eller gammalt blod? Hur mår du, känner du dig ganska pigg eller är du yr och matt?

Blödning i tidig graviditet

Vid ett missfall är blödningen oftast färsk och röd, men vid ett missfall där fostret dött men graviditeten ännu inte börjat stötas ut kan blödningen vara mörkare eller brunaktig. Blödningsmängden kan vara allt från sparsam till riklig. Ofta gör det ont vid ett missfall, det börjar som ett mensmolande för att sedan eskalera till mer krampliknande smärta. Om blödningen är sparsam och smärtan måttlig kan du vänta och få en bokad tid för kontroll på en gynekologisk mottagning, där man undersöker livmodern och tittar med ultraljud. Men blöder det rikligt, det vill säga om du får byta binda varje timme, eller om du har väldigt ont eller är så matt att du inte orkar stå/gå – ja; då bör du söka akut!

Ibland kan graviditeten sätta sig på fel plats, det vill säga inte inne i livmodern, utan i äggledare, på äggstocken, på tarmkexet med mera. Graviditeten kan växa ett litet tag, men så småningom räcker inte blodcirkulationen på den felaktiga platsen till för att försörja graviditetvävnaden. Riskfaktorer för utomkvedeshavandeskap är tidigare infektioner i äggledare eller i bukhålan, tidigare utomkvedeshavandeskap, graviditet efter IVF-behandling respektive graviditet trots pågående spiralanvändning.

En växande graviditet i äggledaren kan leda till att äggledaren brister, med svår smärta som följd. Vid utomkvedeshavandeskap, eller extrauterin graviditet (”X”) blöder det oftast sparsamt ut via slidan. Däremot kan det blöda desto mer inne i buken, vilket ger smärta, sjunkande blodtryck, påverkat allmäntillstånd. Smärtan är ofta lokaliserad till någon av sidorna av buken.  I det här fallet är det viktigt att komma under vård snabbt! Ofta behövs en akut operation om det blöder inne i buken. I mer lugna, stabila fall kan man istället behandla med läkemedel, men den gravida ska ändå vara under uppsikt.

Vid 1/1000 graviditeter sker en onormal befruktning av äggcellen, och det blir antingen två uppsättningar kromosomer från pappa och en från mamma, eller bara två uppsättningar från pappa. Det leder till att moderkakan blir en så kalla mola, druvbörd, ett tillstånd där moderkakan är onormalt stor och ser ut att bestå av en stor mängd tunna blåsor. Ibland kan det finnas ett foster, så kallas partiell mola, och ibland enbart den avvikande moderkakan, komplett mola. Detta tillstånd leder till en kraftig blödning och oftast samtidigt smärta. Vid undersökning känner man att livmodern är större än förväntat för gravditetslängden. Molan producerar mer graviditetshormon än en normal moderkaka, därför att det vanligt att den gravida mår mer illa under graviditeten. Vid blodprovskontroll ses också att graviditetshormonet är extremt högt. Mola har ett typiskt utseende vid ultraljudsundersökning, och bilden av molan i kombination med stor livmoder och höga hormonnivåer leder till korrekt diagnos.  En molagraviditet kan inte utvecklas till en normal graviditet, utan behöver behandlas genom att man kirurgiskt tömmer livmoderrummet. Vidare behandling och uppföljning brukar därefter ske vid högspecialiserade kvinnokliniker.

Vid kraftiga inflammationer eller infektioner i slidslemhinnan, som till exempel svamp eller bakteriell vaginos, kan blödningen komma från små kärl i slemhinnan som brustit. Det är också ganska vanligt att små tunna blodkärl på livmodertappens yta eller inne i livmoderhalskanalen brister och blöder. Under graviditet är där fler blodkärl, och de är skörare. Det händer ibland att ett litet blodkärl brister vid ansträngning som samlag, krystning på toa eller snabba löpruscher till bussen…Typiskt är att blödningen börjar rätt plötsligt, men är sparsam, och avstannar lika snabbt igen. Vid den typen av blödning förekommer inte smärta eller allmänpåverkan.

Ibland kan det också uppstå en lite polyp, ett slags slemhinneveck, som hänger ut från den förtjockade slemhinnan i livmoder och livmoderhals, och ut genom livmoderhalsens kanal. Polypen är rik på blodkärl som lätt blöder vid kontakt. En polyp på livmoderhalsen syns tydligt vid gynekologisk undersökning, och oftast kan man låta den vara och vänta på att den drar sig inåt i kanalen igen. Undantagsvis behöver man ta bort polypen, och då brukar man få göra det på en mottagning inne på sjukhus, för att ha beredskap ifall det blöder rikligt.  Blödande cellförändringar är inte vanligt under graviditet, men vid upprepade småblödningar och då cellprov inte nyligen är taget, är det rutin att kontrollera ett cellprov från livmodertappen, oavsett graviditetslängd.

Blödning i sen graviditet

 I slutet av graviditeten, i samband med värkstart och då livmoderhalsen börjar öppna sig, är det vanligt med en så kallad teckningsblödning. Den är oftast sparsam, relativt ljust röd och slemtillblandad. Känner du dig osäker på om det är teckningsblödning du har, om förlossningen är på väg att starta upp eller ej, så kan du rådgöra med din barnmorska eller med den som svarar i telefon på förlossningen. Är blödningen lite rikligare än vad vi normalt brukar se vid teckningsblödning kommer du få komma in på en kontroll.

En betydligt mer dramatisk blödningsorsak i andra halvan av graviditeten är moderkaksavlossning, eller ablatio placenta. Detta innebär att moderkakan lossnar helt eller delvis från livmoderväggen. Blödningen kommer då från kärl i moderkakan och/eller livmoderväggen. Moderkaksavlossning förekommer i ca 1 % av alla graviditeter, och är vanligare vid havandeskapsförgiftning, rökning, flerbörd, högt blodtryck, kvinnor som fött många barn, hög ålder, för tidig vattenavgång, infektion i livmodern respektive för mycket fostervatten (polyhydramnios). Moderkaksavlossning kan också uppstå i samband med kraftigt trauma mot livmodern. De typiska symtomen vid avlossning är smärta och blödning. Ofta är blödningen riklig. Livmodern är vanligen hård, ömmar vid beröring och är lättretad (det vill säga drar ihop sig vid minsta rörelse eller beröring).  Detta tillstånd kan bli livshotande för mor och barn, och det är viktigt att snabbt komma till förlossningen för handläggning. Det finns inget säkert sätt att bekräfta eller utesluta avlossning, ultraljud kan ibland visa blodkoagel bakom moderkakan, men det är inte alltid så. Här blir det en klinisk bedömning av hur mor och barn mår, och hur och hur snabbt man behöver ingripa.

Om moderkakan helt eller delvis ligger framför inre modermunnen kallas det för föreliggande moderkaka, eller placenta previa. Blödning uppstår vid sammandragningar eller om delar av moderkakan lossnar från underliggande livmodervävnad. Oftast inte förknippat med smärta.  Vid avlossning kan det blöda lite, mycket eller massivt!!  Vid en föreliggande moderkaka är det vanligt med återkommande små blödningar.  Riskfaktorer för att få en föreliggande moderkaka är till exempel tidigare operation på livmodern, att ha fött många barn, att vänta tvillingar, rökning, assisterad befruktning eller livmodermissbildningar.

En lågt sittande eller föreliggande moderkaka ses på ultraljud, vanligen vid rutinultraljudet i graviditetsvecka 18-20.  Ser man då en lågt sittande eller föreliggande moderkaka görs en ny ultraljudskontroll i graviditetsvecka 28-32. För att kunna föda vaginalt behöver kanten på moderkakan ligga 2 cm från inre modermunnen.

I ovanliga fall kan det i samband med lågt sittande moderkaka också finnas föreliggande blodkärl framför inre modermunnen, vasa previa. Blodkärl som tillhör fostrets cirkulation löper oskyddade i fosterhinnorna i nära anslutning till inre modermunnen, och när hinnorna brister vid vattenavgång kan blodkärlen brista. Blödningen blir riklig, och det är bråttom att förlösa barnet, eftersom det är blod från barnets cirkulation som förloras. Vasa previa kan ses med ultraljud (med en speciell undersökningsmetod kallad doppler), och man tittar rutinmässigt efter dessa blodkärl när man ser att moderkakan sitter långt ned i livmoderväggen.

När ska jag söka vård, och vart vänder jag mig?

Sök akut vård om:

Du blöder så rikligt att du behöver byta en större binda varje timme eller oftare

Du har kraftig smärta i magen

Du känner dig matt, yr och har svårt att stå upp på grund av smärta eller blödning

Du vet om att du har en lågt sittande moderkaka

Vart vänder jag mig?

Är det akut vänder du dig till gynakuten fram till graviditetsvecka 21+6, och till Förlossningen från vecka 22+0. Ring gärna innan till 1177 eller till Förlossningen och diskutera med personalen vart du lämpligen ska söka, och hur bråttom det är.  Vid mycket kraftig blödning, smärta eller påverkat allmäntillstånd ringer du 112.

Mer information och svar på frågor och funderingar kring blödning under graviditet får du i vårt podcastavsnitt Blödning under graviditet som du hittar HÄR!

Väl mött!

Rebecka & Carina

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Lämna en kommentar