Carolines förlossningsberättelse

Min förlossningsberättelse,

Jag är och var innan jag födde helt besatt av att höra folks förlossningsberättelser så därför är det klart att jag ska dela med mig av min också!

Jag är själv förstagångs-föderska och har fått höra av i princip alla att första gången går man normalt sett över tiden och har en förlossning under många timmar. För mig blev detta dock inte utfallet:) Vår lilla Liam var beräknad till den 8 december, men valde att titt ut redan 4 dagar tidigare.

Allt började på natten mellan söndagen o måndagen, måndagen då han några timmar senare skulle komma ut utan min vetskap:) då jag första gången (alltså inga förvärrar alls) kände en lättare molande mensvärk. Detta höll i sig i ca 1 timma innan det från ingenstans började göra sjukt ont i 45 sekunders intervaller. Är detta riktiga värkar tänkte jag? Hur ska man veta? Alla har sagt, du känner när det är på riktigt. Men jag var ändå osäker. Det gjorde såklart sjukt ont men jag visste inte huuuur ont det skulle göra innan man skulle ringa in. Jag chansade till slut o ringde och eftersom jag då knappt kunde prata av ihärdiga värkar så bad de mig åka in. Väl framme fick vi ett rum för att kolla om vi skulle få stanna kvar eller åka hem så min kille packade inte ens ut bilen med vår grejer:) Fick då veta att jag redan var 6 cm öppen, närmre 7, och att detta skulle gå fort. Inom 30 min var jag öppen 8 cm och krystades började dra igång. Blev ingen epidural för mig som jag hade tänkt:) Men lustgasen hjälpte mig otroligt mycket. Jag var som i trans. Under krystfasen va det otroligt intensivt och något som hände mig som jag inte hört av nån annan var att jag började kaskadspy!! Asså helt galet mycket. Min kille fick assistera sjuksköterskorna o torka spyor. I efterhand fick jag veta att Liam låg vid spinae-taggarna ganska länge så därmed utlöste detta mina härliga spyor.

Sedan hörde jag i min trans och mitt pushande att vi va tvungna att få ut honom inom 5 min annars va de tvungna att lägga sugklocka. När jag hörde ordet sugklocka som har skrämt mig (säkert ingen fara men jag hade bara fått för mig att det skulle vara läskigt) så fick jag den sjukaste kraften och gav ifrån mig det sjukaste vrålet någonsin och sköt ut honom i EN kryst! Haha! Han bokstavligen flög ut! Det där ”ploppet” är den skönaste känsla jag kännt. Sån lättnad. Allt som allt tog förlossningen 3 timmar från att vi kom in till sjukhuset. Fantastiska barnmorskor och är supernöjd med SöS som vi var på. Rekommenderas varmt!!! Nu är han äntligen här vår älskade Liam. Är så kär. Ta hand om er alla fina!

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Lämna en kommentar